Hjälp! Vi är med fisk!

Pablos systerdotter Rocio undrade om det var ok att ge Milton en kampfisk i julklapp, det e väl klart! Men vi har ju inget akvarium eller så...
-Nej, sa hon, tänk inte på det, det fixar jag.

Några dagar efter julafton anländer hon med en kartong som Milton öppnar. Vi plockar fram en guldfiskskål och lite tillbehör samt en jättefin röd kampfiskshane. Milton är helt överlycklig och lite blygt säger han att fisken ska heta samma som Rocio, dock bytte den sedan namn till Madicken och numera heter den Moe. Vi gör i ordning allt, diskar och tvättar ut, fixar tempen på vattnet och sedan släpper ner den lille rackaren och han ser ut att trivas, han lever ju. För er som inte vet det så kan kampfiskar inte vara med andra fiskar, namnet på arten borde avslöja, och vi tänker att han kanske har tråkigt ändå. Jag och Milton byltar på oss och går runt hörnet till zooaffären för att köpa en växt eller nåt till Moe.
Gubben i affären är en riktg surgubbe, nästan i klass med han som hade postservice på Olskrokstorget förut men som blev av med det (eller så sa han upp det själv eftersom han uppenbarligen inte tycker om människor), men hjälper oss att välja ut en lämplig växt.
-Ska den inte vara i en kruka? frågar jag.
-Nej, det behövs inte. Sätt bara ner den i sanden så rotar den sig.
-Vi har bara sten, funkar det?
Ådrorna i hans panna börjar göra sig synliga.
-Dessutom, säger jag, tänkte jag passa på att fråga en sak, jag har ju tvättat allt noga men nu är vattnet väldigt grumligt.
-För mycket mat, svarar han kort. Hur mycket har ni gett den?
-Öh, jag vet inte, det e min sambo som har matat...
-Hur många röda larver får den då?
-Röda? Vi har nog bara vita...
-Vanlig fiskmat då? Hur mycket?
-Jag tror inte att...
Jag befinner mig inte längre på Storkens Zoo, helt plötsligt har jag förflyttats till Guantanamo. Obehagligt. Ådrorna i pannan börjar bulta igen.
-Hur ofta ska man byta vatten då?
-Hur stort är akvariumet?
-Det e en såndär skål...
-En GULDFISKSKÅL?! Det borde vara olagligt, det är djurpålgeri, det kommer att bli olagligt!
Instinktivt lutar jag mig över Milton, jag vill inte att zoogubbens blod ska spruta ner honom. Han är riktigt arg nu.
-Man kan inte ha en fisk i en skål, de simmar bara runt, runt och kan inte orientera sig.

Det slår mig att fiskentusiaster är ett eget släkte och jag kommer aldrig att riktigt förstå mig på dem. Jag säger inget högt, det är jag för feg för, för jag ska erkänna att jag är rädd. Men jag tänker ändå att det är en fisk, en fisk. Och hur skiljer sig en rund skål från en fyrkantig behållare? När blev fiskar geometriska genier?
-I vilken affär hade de köpt fisken?
-Öh, det vet jag inte... Jag kan faktiskt inte med att säga att Rocio faktiskt jobbar i en djuraffär, jag är rädd.
-Du borde ta reda på det, för de borde inte få sälja djur (lägg märke till att fisken uppgraderats till djur). Det är så typiskt såna som bara vill bli av med sina djur, utan att bry sig om dem!

Jag grips av panik, jag vill inte att Miltons första, egna djur ska dö! Jag frågar om ljus och så för fisken och jag vill inte ens skriva om gubbens reaktion, det var alldeles för obehagligt. Men en sak måste jag ge honom, han är skicklig. När vi gick därifrån så ringde jag till mamma med gråten i halsen och försökte förklara att Rocio, som den hette då, kommer att dö! Fast jag kunde inte riktigt låta bli att skratta heller, för detta med sura gubben var helt absurt. Hur som helst så slutade det med att vi köpte ett akvarium, sand och några växter för nästan tusen kronor. Klart att grabbens fisk ska ha det bra.
Akvariumet vi köpte har två lägen på sin lampa- dagsljus och månljus. Gubben uppskattade inte att jag fnittrade åt det då han mycket bestämt förklarade för mig att man vill ju att det ska vara så naturligt som möjligt för fiskarna. Jag brydde mig inte om att fråga hur den reagerar på det plötsligt förändrade ljuset, eller om jag ska fixa någon slag soluppgångsmaskin så att den sakta kan vänja sig vid att det blir dag.

Så, nu har vi den finaste fyrkantiga, glasbehållaren en fisk kan önska sig, med en pump som går att ha på tre lägen, en lampa som går att höja och sänka samt växla från dagsljus till månljus. Han har vita och röda larver som vi försöker ge honom varannan dag, cirka fyra stycken, som vi varvar med vanlig fiskmat. Han har massa fina växter att gömma sig bland och en liten, liten snigel som brukar krypa på rutan. Jag tror han mår bra.

Till Rocios försvar vill jag bara säga att hon hade köpt allt korrekt, det var lugnande medel som man ska hälla i vattnet, syretabletter eftersom det inte fanns en pump, vita och röda larver, sten, skål... Ja, allt som en kampfisk kan tänkas behöva. Det var bara gubben som var en fiskextremist.